twogirlsandtwobooks

 

Mycket har förändrats sedan slutet på 1500-talet. Det har uppfunnits elektriska produkter, den första mannen har landat på månen och man har framställt vaccin som har räddat liv. Men trots alla tusentals förändringar har några ting bestått som ser likadana ut trots att hundra år har passerat. Givetvis talar jag om det abstrakta fenomenet kärlek.

 

Denna tidlösa företeelse visar att en kärlekshistoria i slutet av 1500-talet kan jämföras med en snarlik historia i modern tid. Däremot har kärlekshistorian behandlats på olika sätt beroende på vilken epok den skrevs under. Eftersom kärleken är abstrakt kan den framställas i olika skepnader, då kärlek kan både ha sina för- och nackdelar.

Romeo och Julia, dramatikern Shakespeares mest berömda verk skildrar en alldeles speciell men vardaglig kärlekshistoria mellan två par i slutet av 1500-talet. Temat är omöjlig kärlek då det unga paret Romeo och Julia kommer från olika bakgrunder i klassamhället, vilket på den tiden var fullkomligt oacceptabelt. Här kommer ett utdrag ur Shakespeares Romeo och Julia:

Montague Men jag kan ge dig mer. Jag tänker gjuta hennes stod i guld, och sen, så länge detta är Verona, ska inget verk hedras med större rätt än bilden av den trogna Julia.

Capulet Och Romeos bild ska vila där bredvid. Två arma offer för vår blinda strid.

 

Fursten En dyster fred har denna morgon gett oss. Grå är vår dag. Dess ögon är förgråtna. Gå nu, och berätta vart allt hat har lett oss. Några ska straffas, andra bli förlåtna. Aldrig har en historia rört oss så som den om Julia och Romeo.

 

 

Denna dialog mellan tre män var det sista stycket av pjäsen Romeo och Julia. Anledningen till att jag valde det stycket berodde på att jag tyckte hela historian sammanfattades så fint. Shakespeare knöt ihop säcken på ett stiligt sätt för denna tragiska och känslofyllda historia.

 

William Shakespeare fångade tidsepoken på ett verklighetsbaserat sätt likväl det samhälle han upplevde genom denna kärlekshistoria. I slutet av 1500-talet var det inte bara ekonomin som avgjorde klasskillnaderna utan även frågan om giftermål. En rik man ville gifta bort sina döttrar till andra rika män i hopp om att det skulle skapa goda kontakter, vinna anseende hos andra förmögna och ge sina döttrar en välbärgad framtid. Aldrig var det på tal om att en rik kvinna skulle ingå äktenskap med en man från en lägre samhällsgrupp eller tvärtom.

 

Det var inte enbart det kärleksfulla paret Romeo och Julia som kämpade mot dessa riktlinjer och krav i samhället. Ungefär trehundra år senare skulle ett annat par stå inför samma besvärliga beslut och försöka bryta sig loss från alla krav och regler som även den tidens samhälle förde med sig. Jag talar om Titanic, succéfilmen som sågs av miljoner åskådare. Regissören och manusförfattaren bakom filmen, James Cameron, inspirerades av Shakespeares klassiker om det olyckliga paret från Verona och gjorde en egen tolkning av den. Trots att handlingen istället utspelade sig på ett passagerarfartyg år 1912, då världen fortfarande var konservativ när det kom till klasskillnader, berörde den lika mycket som den om Romeo och Julia.

 

James Cameron och William Shakespeare, två manusförfattare från två epoker valde exakt samma tema. Båda männen hade syftet att sätta temat omöjlig kärlek i fokus och ville väcka frågeställningar hos folk i allmänheten. Även om filmen gjordes år 1997 fick den folk att tänka tillbaka på hur klassamhället fungerade och dess påverkan i val av kärlek.

 

Här nedanför finns ett stycke från ett viktigt samtal mellan den förmögna Rose DeWitt Bukater och den fattiga Jack Dawson ur filmen Titanic:

 

 

 

 

ROSE

De är så små varelser, Jack ... mitt folk. De tror att de är jättar på
jorden, men de är inte ens damm i Guds ögon. De lever inuti denna champagnebubbla ... och en dag kommer bubblan att brista.

Han lutar sig på rälsen bredvid henne, hans hand snuddar vid hennes. Det är den minsta kontakt man kan föreställa sig och allt de kan känna är några kvadratcentimeter av huden där händerna nuddar varandra.

JACK

Du är inte en av dem. Det har blivit ett misstag.


ROSE

Titta! En fallande stjärna.

JACK

Det var en lång en. Min far brukade säga att när man såg en, var det en själ som åkte till himlen.

ROSE

Det gillar jag. Kan vi inte önska något?

Jack ser på henne, och finner att de plötsligt är väldigt nära varandra. Det
skulle vara så lätt att närma sig ytterligare ett par centimeter för att kyssa henne. Rose verkar
tänka samma sak.

JACK

Vad skulle du önska dig?

Efter en stund drar sig Rose tillbaka.

 

ROSE

Något jag inte kan få.

 

 

Detta samtal mellan två individer från två skilda världar förtydligar inte bara den stora kontrasten mellan dem utan även hur Rose, den rika kvinnan önskar att hon var en helt vanlig person med allmänna förutsättningar och privilegier. Istället känner hon sig låst i den rikemansvärld hon omgivits av enda sedan dagen hon föddes.

 

Vilken stil använde sig William Shakespeare av? När jag läste stycket ur Romeo och Julia upptäckte jag att han hade skrivit i rimm vilket var vanligt på den tiden. En annan sak som utmärkte sig var hur poetiskt och vackert allting lät och jag förvånades inte över orsaken till den mängd kända citat som Shakespeare har åstadkommit. Tidsepoken som var aktuell under Shakespeares dagar var Renässansen. Under denna epok tog författare, vetenskapsmän och filosofer inspiration från antiken och deras synsätt. I Romeo och Julia utspelar sig historian i Italien som var populär och exotisk bland den tidens poeter och författare. Renässansen som betyder pånyttfödelse, var den epok som fick folk att lämna den mörka medeltiden bakom sig och skåda världen med nya ögon. Kyrkans makt hade försvagats och en ny och starkare tro på individen växte fram, något som framställdes tydligt i Shakespeares verk. Romeo och Julia ville bryta sig loss från samhällets normer.

 

Romeo och Julia kom också från olika familjer där en var rikare än den andra. Jag tror att det Shakespeare och Cameron vill sätta fokus på är det tidlösa ordspråket ”Kärleken övervinner allt”. Men i dessa två historier slutar det tragiskt för båda paren; Julia och Romeo tar självmord av misstag och Jack i Titanic fryser till döds i havet. Men hängivenheten för Jack lever vidare hos Rose även när hon åldrats och hon släpper aldrig taget av sin käraste. Julia väljer att ta sitt liv när hon ser att Romeo har dött. Hon kan inte bemöta tanken av att leva utan honom en enda sekund under resten av sitt liv.

 

Det de båda paren gör gemensamt är att de lämnar sina familjer bakom sig och ger dem skuldkänslor för att visa vad de har orsakat för olycka. Fördelen med dessa sorgliga slut är att folk börjar tänka i andra banor och ifrågasätter samhället och klasskillnaderna. Och det var precis det som Shakespeares karaktärer Romeo och Julia och James Camerons Rose och Jack åstadkom.

 

 

Olivia Kyllergård

 

"Tills döden skiljer oss åt" - Det passionerade paret Romeo och Julia

 

Igår satt jag bänkad framför teven. Filten var högt uppdragen över huvudet likt ett skydd för det som utspelade sig på skärmen. Trots att filten täckte större delen av mina ögon kunde inte skriken undgå att slippa ur mig och jag hoppade högt i soffan av ren rädsla och skräck för det som skrämde mig av filmens plötsliga händelser och obehagligheter. Av fri vilja valde jag att spendera måndagskvällen med en skräckfilm som sällskap. 

                      Det kan tyckas märkligt att man väljer att se en skräckfilm före ”Bonde söker fru”, att man hellre väljer att leva sig in i en värld full av fasa än ett par svenska bönders oskyldiga, men ofta miserabla, kärleksliv. Däremot har människans dragning till science fiction funnits betydligt längre än dagens kommersiella tv-program vilket kan vara en förklaring till varför skräckromantik än idag står starkt bland de många kategorierna av litteratur och filmatisering.

Skräckromantiken, vilken är fylld av science fiction, är ett arv från slutet av romantikens era från de tre första tiotalen av 1800-talet. Denna tidsepok karaktäriseras av författare som Edgar Allan Poe och Mary Shelley. De kryddade romantikens inriktning på människan i samhället och i det förflutna, dess känsloliv samt naturbeskrivningar med tematik som människans undermedvetna, skräck och irrationalitet.

                      ”Åh! Ingen dödlig kunde uthärda det anletes fasa. En mumie, som återuppväckts skulle inte vara lika vedervärdig som den stackars uslingen. Jag hade skådat honom halvfärdig; han var ful då; men när dessa muskler och leder fick rörelseförmåga, blev han något som inte ens Dante kunde skapat.”

                      Med sitt verk ”Frankenstein” ville Mary Shelley uppmärksamma den, hos vetenskapsmän, men även andra människor, onaturliga strävan och längtan efter att upptäcka, förstå och kunna förklara allting. Detta är någonting man kan återkoppla till idag där forskare hela tiden rör sig utanför den gräns som många människors etik och moral anser tolerant.

                      Även om det vetenskapliga undret Frankenstein inte skapats idag har minst lika sensationella upptäckter inom det den genetiska forskningen kartlagts att jag skulle vilja påstå att Mary Shelleys rädsla för att människan ska leka Gud blivit sanning. I dagens samhälle är kloning någonting som är genomförbart på samma sätt som olika genetiska korrektioner och forskningar. Hur vida man ställer sig till den genetiska forskningen och kartläggningen är en fråga om etik och moral, men vad Mary Shelleys åsikt i frågan var är inte svår att missbedöma.

                     
                    Dagens Shelley sägs vara John Ajvide Lindqvist, bland annat känd för sin roman ”Pappersvingar”, en riktig rysare för barn. Han är ett tydligt exempel på hur Mary Shelleys karaktäristiska science ficiton lever vidare även ifall Ajvide Lindqvist har utvecklat kontexten till 2000-talet.

                      Science fiction är idag en genre som för tankarna till film eftersom den nya teknologin har gjort det möjligt att sätta bild på det som bara finns i våra drömmars verklighet. ”Matrix” är filmen som tagit science fiction med storm och på samma sätt som Shelley syftar till det fysiskt omöjliga. ”Matrix” kontext är likt Ajvide Lindqvists verk skapat med relevans för 2000-talets samhälle. I ”Matrix” relateras kontexten till det teknologiska samhället och hur det kan komma att ta över vår värld på samma sätt som Shelley tog upp ämnet om den onaturliga forskar utvecklingen. Däremot tror jag "Matrix" regissörer Andy Wachowski och Larry Wachowski ställder sig positivt till det teknologiska samhället tillskillnad från Shelleys åsikt när det kommer till sitt verks tematik. Detta kan utläsas genom att "Matrix" speglar en värld av teknologi som även kan lösas med teknologi medan Frankenstein är en skapelser som är helt missanpassad och olycklig i den värld till vilken han skapats.

                      Science fiction är inte bara onaturliga specialeffekter utan det är även skräckromantik som idag återfinns i skräckfilmer. Edgar Allan Poe grävde i det psykologiska hos människan och det är en parallell jag drar med dagens skräckfilmer, likt ”Saw” och ”The Grudge”. Det psykologiska hos människan skapar filmer som ger rysningar trots att man kan tycka att det är högst onaturligt att vårt psyke kan spela oss ett sådant spratt. Dock kan jag inte släppa tanken kring hur Shelleys farhågar kring den mänskliga utvecklingen kommit att bli sann. Låt oss hoppas att skräckfilmen inte blir verklighet.

                      Det finns ett samband mellan de olika genrerna och dess utveckling, framför allt vad det gäller tematik och budskap. Däremot är kontexten förändrad vilket gör att vi lättare kan relatera till dess relevans i dagens samhälle.

                      Ikväll är det repris av ”Bonde söker fru” på tv. Jag funderade tidigare på att titta på reprisen men nu känns det mer lockande att krypa ner under filten och skåda, inte bara en skräckfilm, utan ett kulturarv från 1800-talet!