HOPPA HÖGT FÖR HISOTIREN OM SCIENCE FICITON
Igår satt jag bänkad framför teven. Filten var högt uppdragen över huvudet likt ett skydd för det som utspelade sig på skärmen. Trots att filten täckte större delen av mina ögon kunde inte skriken undgå att slippa ur mig och jag hoppade högt i soffan av ren rädsla och skräck för det som skrämde mig av filmens plötsliga händelser och obehagligheter. Av fri vilja valde jag att spendera måndagskvällen med en skräckfilm som sällskap.
Det kan tyckas märkligt att man väljer att se en skräckfilm före ”Bonde söker fru”, att man hellre väljer att leva sig in i en värld full av fasa än ett par svenska bönders oskyldiga, men ofta miserabla, kärleksliv. Däremot har människans dragning till science fiction funnits betydligt längre än dagens kommersiella tv-program vilket kan vara en förklaring till varför skräckromantik än idag står starkt bland de många kategorierna av litteratur och filmatisering.
Skräckromantiken, vilken är fylld av science fiction, är ett arv från slutet av romantikens era från de tre första tiotalen av 1800-talet. Denna tidsepok karaktäriseras av författare som Edgar Allan Poe och Mary Shelley. De kryddade romantikens inriktning på människan i samhället och i det förflutna, dess känsloliv samt naturbeskrivningar med tematik som människans undermedvetna, skräck och irrationalitet.
”Åh! Ingen dödlig kunde uthärda det anletes fasa. En mumie, som återuppväckts skulle inte vara lika vedervärdig som den stackars uslingen. Jag hade skådat honom halvfärdig; han var ful då; men när dessa muskler och leder fick rörelseförmåga, blev han något som inte ens Dante kunde skapat.”
Med sitt verk ”Frankenstein” ville Mary Shelley uppmärksamma den, hos vetenskapsmän, men även andra människor, onaturliga strävan och längtan efter att upptäcka, förstå och kunna förklara allting. Detta är någonting man kan återkoppla till idag där forskare hela tiden rör sig utanför den gräns som många människors etik och moral anser tolerant.
Även om det vetenskapliga undret Frankenstein inte skapats idag har minst lika sensationella upptäckter inom det den genetiska forskningen kartlagts att jag skulle vilja påstå att Mary Shelleys rädsla för att människan ska leka Gud blivit sanning. I dagens samhälle är kloning någonting som är genomförbart på samma sätt som olika genetiska korrektioner och forskningar. Hur vida man ställer sig till den genetiska forskningen och kartläggningen är en fråga om etik och moral, men vad Mary Shelleys åsikt i frågan var är inte svår att missbedöma.
Dagens Shelley sägs vara John Ajvide Lindqvist, bland annat känd för sin roman ”Pappersvingar”, en riktig rysare för barn. Han är ett tydligt exempel på hur Mary Shelleys karaktäristiska science ficiton lever vidare även ifall Ajvide Lindqvist har utvecklat kontexten till 2000-talet.
Science fiction är idag en genre som för tankarna till film eftersom den nya teknologin har gjort det möjligt att sätta bild på det som bara finns i våra drömmars verklighet. ”Matrix” är filmen som tagit science fiction med storm och på samma sätt som Shelley syftar till det fysiskt omöjliga. ”Matrix” kontext är likt Ajvide Lindqvists verk skapat med relevans för 2000-talets samhälle. I ”Matrix” relateras kontexten till det teknologiska samhället och hur det kan komma att ta över vår värld på samma sätt som Shelley tog upp ämnet om den onaturliga forskar utvecklingen. Däremot tror jag "Matrix" regissörer Andy Wachowski och Larry Wachowski ställder sig positivt till det teknologiska samhället tillskillnad från Shelleys åsikt när det kommer till sitt verks tematik. Detta kan utläsas genom att "Matrix" speglar en värld av teknologi som även kan lösas med teknologi medan Frankenstein är en skapelser som är helt missanpassad och olycklig i den värld till vilken han skapats.
Science fiction är inte bara onaturliga specialeffekter utan det är även skräckromantik som idag återfinns i skräckfilmer. Edgar Allan Poe grävde i det psykologiska hos människan och det är en parallell jag drar med dagens skräckfilmer, likt ”Saw” och ”The Grudge”. Det psykologiska hos människan skapar filmer som ger rysningar trots att man kan tycka att det är högst onaturligt att vårt psyke kan spela oss ett sådant spratt. Dock kan jag inte släppa tanken kring hur Shelleys farhågar kring den mänskliga utvecklingen kommit att bli sann. Låt oss hoppas att skräckfilmen inte blir verklighet.
Det finns ett samband mellan de olika genrerna och dess utveckling, framför allt vad det gäller tematik och budskap. Däremot är kontexten förändrad vilket gör att vi lättare kan relatera till dess relevans i dagens samhälle.
Ikväll är det repris av ”Bonde söker fru” på tv. Jag funderade tidigare på att titta på reprisen men nu känns det mer lockande att krypa ner under filten och skåda, inte bara en skräckfilm, utan ett kulturarv från 1800-talet!
